Dokumentarisme: En fremstilling kaldes »dokumentarisk«, hvis den bygger på dokumenter. Den dokumentariske fremstilling siger altså, i modsætning til en fiktions*-beretning, noget om den faktiske (historiske) virkelighed, og den kan bedømmes som sand eller usand, saglig eller usaglig.
Grænsen mellem fiktion og dokumentarisme er dog i praksis vanskelig (umulig) at trække. Selve kompositionen, udvælgelsen og sammenstillingen af materialet kan betragtes som et fiktionstræk.
Fra midt i 1960erne mærkes i skandinavisk litteratur en stigende interesse for den dokumentariske beretning. En af de tidligste repræsentanter for denne dokumentarisme er Thorkild Hansen (Jens Munk, Det lykkelige Arabien). De fleste af periodens dokumentariske beretninger henter dog, til forskel fra Thorkild Hansen, deres emner i den nærmeste fortid (P. O. Engquist: Legionårerna [1]) eller samtiden (Sara Lidntan: Samtal i Hanoi, Gruv, de mange arbejdspladsrapporter, Grethe Stenbæk Jensens og Aage Hansen-Folehavens dokumentariske romaner.
Disse dokumentariske beretninger er som det samtidige opsøgende teaters politiske dokumentarspil samfundskritiske, et udslag af en venstrepolitisk bevidsthed, der mistror de overleverede genrer som finkultur, borgerlig tradition. Jf. Digter*, Fiktion*, Litteratur*.
[1] Dokumentarisme:
Detta är en roman om baltutlämningen (: den svenske regerings udlevering af et antal baltiske flygtninge til Sovjetunionen efter 2. verdenskrig), men om beteckningen »roman» förefaller någon stötande, kan den ersättas med »reportage» eller bok. Jag har försökt att ända in i små och betydelselösa detaljer hålla mig exakt till verkligheten: har jag misslyckats beror det mer på oförmåga än på intention. De händelser som beskrivs har inträffat, de personer som förekommer existerar eller har existerat, även om jag i många fall tvingats skydda dem eller andra genom att använda fiktiva initialer . . .
Min avsikt var att ge en helt objektiv och exakt bild av denna i svensk samtidshistoria helt unika politiska affär. Jag har, som kommer att framgå, misslyckats med att ge en objektiv bild. Jag tror inte denna objektiva bild är möjlig att ge . . .
(P. O. Enquist: af forordet til Legionärerna, 1968)